Retorikens Historia, Bakgrund och Nytta
Retorik, förmåga att kunna kommunicera förståeligt och intressant, övertygande eller hyllande har alltid funnits i människans historia. Aristoteles sade: "Det bästa sättet att lära sig att tala väl är att iaktta goda talare och försöka efterlikna dem".
Idag kan man ha nytta av retoriken inom följande områden; att kunna sälja sin idé, sin vara eller sig själv på, att kunna argumentera så att man lyckas övertyga, att kunna övertyga andra om att ens eget förslag vid ett möte eller ett samanträde är det bästa, att kunna inspirera andra vilket man behöver som chef eller ledare och att kunna och våga göra sin röst hörd.
I Italien kan man känna historiens vingslag svepa genom luften. De viskar namn som Cicero som levde samtida med Caesar och Quintilianus. Den senare var Roms mest berömde lärare och undervisade bland andra de blivande historikerna Tacitus och Plinius d y i den ädla talekonsten, retoriken. Talekonsten kom från Grekland, ja, Sicilien tillhörde Grekland på den tiden, och på den ön ville bönderna ha igen sin jord och då gällde det att kunna prata för sig. Korax, en skicklig retor på den tiden, som bodde i Aten tog sig för att skriva ner de retoriska knep man använde på den tiden som han sedan sålde. På så vis kunde var och en som ville utveckla sin talekonst så att de kunde plädera för sin sak och få tillbaka sin mark. När Rom blev världsmakt tog de med sig konsten att argumentera, retoriken.
Idag innefattar retoriken även informerande tal men då handlade det om att kunna argumentera för sin sak och få folk över på sin sida. Folk reste till Aten för att disputera om sin mark men för att kunna vinna var de tvungna att vara lika väl förberedda som vi måste vara för en bilsemester. Kartor behövdes då som nu för att nå målet. Platon var ej så förtjust i retorik så han skriver en tidskrift om Gorgias och Aristofanes för han ansåg att det räckte med att bevisa saker på ett logiskt sätt, det hederliga gamla sättet, orsak och verkan. Aristoteles som levde samtida med Platon men som överlevde honom med tjugosju år hade dock en helt annan syn på retorik.
Aristoteles sammanfattade retoriken kort och gott som konsten att övertyga och som hjälp till det gjorde han en enkel triangel där var kant hade ett namn, ethos = trovärdighet, logos = det logiska resonemanget, argumentationen och till sist pathos = vädjandet till människors känslor.
Aristoteles hade många strängar på sin lyra förutom retoriken, (han var bland annat lärare till en man som skulle bli mycket berömd som vuxen, Alexander den Store), men ändå är det hans verk Retorik som hör till hans mest kända verk. Han var den som delade upp den klassiska retoriken i tre delar.
Den klassiska retorikens tre delar
- Judicale, den juridiska,
- Deliberativum, den politiska när man lade fram propositioner
- Demonstrativum där man behandlade privata spörsmål.
(Den moderna retoriken innefattar även objektiva, informerande tal och övertygande, subjektiva tal som kan handla om så vitt skilda ting som sakfrågor, värderingar och att uppmana till handling.) En intressant detalj med Aristoteles är att han ansåg att man var tvungen att vara en moralisk man med goda dygder och avsikter för att bli en god talare. Dessa dygder var rättvisa, mod, behärskning, storsinthet, frikostighet, vänlighet och vishet. Något att tänka på och ha i bakhuvudet för att bygga upp ett gott ethos, både vad det gäller trovärdighet för person såväl som för budskap. Dessutom var han den förste som skiljde på retorik och logik och lärde ut olika logiska resonemang. Syllogismen, den logiska slutledningen, är något som Aristoteles var mycket fokuserad på. Den mest kända syllogismen är:
Premiss: Alla människor är dödliga.
Argument: Sokrates är en människa.
Slutsats: Sokrates är dödlig.
Aristoteles menade att man kunde hoppa över premissen och argumentet eftersom de var självklara och bara skulle tråka ut åhörarna och retorik handlade enligt honom om korthet och klarhet.
Cicero
Senare byggde Cicero på och vidareutvecklade Aristoteles grundläggande principer för att ha tal och presenterade en fempunktsplan för hur man skall ha tal i De Oratore. Denna plan kan anpassas till de flesta tal även idag så vi kan ha stor nytta av att undersöka den närmre. Hans råd har även gett upphov till många kända citat, såsom följande ord:
"Before beginning, plan carefully. Brevity is a great charm of eloquence. and Brevity is the best recommendation of speech, whether in a senator or an orator."
Ladda ned CICEROs fempunktsplan
Information hämtad från:
Cassirer, Peter 1997 Huvudlinjer i retorikens historia. Lund: Studentlittereratur.
Gunnarsson, Hans 1996, 2000 Vältalaren om konsten att tala. Stockholm: Liber AB
Rydstedt, Rudolf 1993 Retorik. Lund: Studentlitteratur.
Citat från: http://www.brainyquote.com/
Talbank: http://www.americanrhetoric.com/speechbank.htm
American speeches:http://www.federalobserver.com/words.php